Har ni någon gång önskat att Usama Bin Laden stod med en K-pist mot er tinning o frågade ut er om personliga saker inte ens ni själva vet svaret på? På sitt eget språk dessutom. Ovetandes och oförstående skulle ni pressas tills ni blödde ut öronen. Knäna skulle ge vika och benen skulle vägra stå. Ni skulle få känna känsla av att balansera på en skör tråd med livet som insats. Då om någon gång skulle ens livsglädje visa sig, hur gärna vill du leva?

Jag återkommer i frågan.

Är det okej att vissa dagar behöva en paus, en paus på riktigt. En stund att försvinna bort och förlora greppet om man är på jorden eller i himmelen. Eller är det meningen att man ska bita ihop i varje situation. Visst, du får gärna gråta en skvätt. Bli tröstad och ompysslad en dag eller två. Men du ska alltid stå på benen. Du ska vila på dina egna axlar och aldrig förvänta dig en uppblåst jättemadrass när du hoppar från höghus. När man var 18 visste man så lite om livet, man tog steget ut och lämnade den tryggheten ens föräldrar kämpat hela livet med att bygga. Man trodde sig ha en egen trygghet på insidan. Två starka ben som skulle ta en jorden runt på en cykel om man så ville. Går det att falla tillbaka och komma igen lika stark?

En själv kommer nog alltid vara ens största fiende. Ingen kan krossa en så som en själv. Att tappa tron på sitt eget sätt, agerande och vilja är som att sluta andas. Så länge man går utanför dörren varje dag måste man nog vara beredd på en förändring. Förändring. Hur skulle det vara om man stannade upp i en förändring någon gång och försöker bli stabil i den innan man gav sig iväg och letade efter nya....

Wrap me in a bolt of lightning,
Send me on my way still smiling.
Maybe that's the way I should go,
Straight into the mouth of the unknown...

/m

 

Kim

23 februari 2009 17:08

Du skriver så jävla bra... längtar tills fredag :)

http://www.kimstolpe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nä någon avstyckad gård i utkanten av Eslöv blev det inte och den där hundvalpen som skulle kräva 4 veckors obetald semester mitt i högsäsong lyser med sin frånvaro. Men aja, en lägenhet i malmö får stilla mitt sinne under en tid. Vem vet, jag bli...

ja nä ja e tydligen inte död, men min själ höll definitivt på att dö idag när en man 40+ kändes sig tvungen att berätta om sitt liv både i nerförsbacke och uppförsbacke. Att blotta sin livsväg (sanning eller inte) var tydligen det ända och raka sätte...

  Känslor som förvrängs, omvandlas och avmagras sprider sig i min kropp. Det läcker ut i fel ton och icke miljövänlig förpackning. Mitt liv pressas för att rymmas på en pytteliten bostadsyta. Det spänner medans jag krymper. Jag njuter samtidigt som...

Man får tusen erbjudande och möjligheter i livet. Det är omöjligt att hoppa på, utveckla och vinna alla. Ibland måste man kanske ge upp vad som finns i nuet för att på sikt uppleva bättre. Min personlighet driver mig oftast i nuet och gör mig oförmög...

  Livet är skrattretande och overkligt mitt i en rak och blottande verklighet. Ena dagen dansar Lisa på rosor och Sven gråter, andra dagen är Sven död och Lisa föder barn. Tredje dagen emigrerar Lisa till Polen och Sven återuppstår. För många gånge...