Livet är skrattretande och overkligt mitt i en rak och blottande verklighet. Ena dagen dansar Lisa på rosor och Sven gråter, andra dagen är Sven död och Lisa föder barn. Tredje dagen emigrerar Lisa till Polen och Sven återuppstår. För många gånger vill jag hoppa ner i en skokartong med ett marabou med världens minsta titthål och frossa i takt med att fnissa. Jag har sedan liten gett mig fan på att förstå precis allting, vissa dagar var jag helt säker på att jag hade receptet på fred och botemedlet för AIDS. Det är synd att jag inte lyckades bibehålla den naiva fasaden. Jag såg mig själv som herre på täppen och fan, det var tider där ingen trampa eller gick förbi utan att märka. Från Obamas helsyster till en något överviktig, destruktiv och uppgiven 23åring som vill leva sitt liv från en skokartong. Från att vilja vara världen till att vilja se världen genom ett minititthål. Skratta eller gråta? Jag vet inte. Apatisk och likgiltig vandrar jag på min redan målade väg, vägen som var till för någon med mål, ambitioner och lite pondus. Där vandrar jag nu men nävarna i fickorna på min sletna hoodtröja, mina mjukisbyxor hänger över mina skor och släpar i marken. Min utväxt lyser upp vägen och mina häftigaste framtidsplaner sträcker sig till lunch...

Ses vi igen, Malin?

/m

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nä någon avstyckad gård i utkanten av Eslöv blev det inte och den där hundvalpen som skulle kräva 4 veckors obetald semester mitt i högsäsong lyser med sin frånvaro. Men aja, en lägenhet i malmö får stilla mitt sinne under en tid. Vem vet, jag bli...

ja nä ja e tydligen inte död, men min själ höll definitivt på att dö idag när en man 40+ kändes sig tvungen att berätta om sitt liv både i nerförsbacke och uppförsbacke. Att blotta sin livsväg (sanning eller inte) var tydligen det ända och raka sätte...

  Känslor som förvrängs, omvandlas och avmagras sprider sig i min kropp. Det läcker ut i fel ton och icke miljövänlig förpackning. Mitt liv pressas för att rymmas på en pytteliten bostadsyta. Det spänner medans jag krymper. Jag njuter samtidigt som...

Man får tusen erbjudande och möjligheter i livet. Det är omöjligt att hoppa på, utveckla och vinna alla. Ibland måste man kanske ge upp vad som finns i nuet för att på sikt uppleva bättre. Min personlighet driver mig oftast i nuet och gör mig oförmög...

  Är det samma arkitekt som ritade samhället och som ritade tvångcellerna i Amerikas högst bevakade fängelse? Jag vet, vi går till ett jobb som står oss upp i halsen, tre varv runt huvudet för att avslutas som en flisa i ögat. Vi sover gärna över p...