ja nä ja e tydligen inte död, men min själ höll definitivt på att dö idag när en man 40+ kändes sig tvungen att berätta om sitt liv både i nerförsbacke och uppförsbacke. Att blotta sin livsväg (sanning eller inte) var tydligen det ända och raka sättet att lära känna ett land, vad han lärde sig om mig eller Sverige på mina tre yttranden som bestod av "mmm", "jahaaaa" och "precis" har jag svårt att analysera om men kanske blev hans dag en färg rikare.

För övrigt ligger jag fortfarande i vilande konflikt med telenor, jag arbetar som jag borde, sover tre gånger mer än jag behöver, inbillar mig att min kroppsform har förändrats i samma sekund min crosstrainer anlände med schenker, detta trots tveksam användning.

Lägenhet i Malmö blir tydligen av, den är dock lika sliten som min farmors minne men det är ett hem.

Visst längtar jag, men det känns som ett ytligt sätt att längta. Ett sätt att prova, för visst måste man prova allt även om längtan och nyfikenheten bara existerar i halva stortån jämna veckor på onsdagar?

Innerst inne ville jag köpa en avstyckad gård i eslöv, odla tomater och köpa en hund. Men det blir nog inte idag.

/m