Det borde inte vara såhär. Något borde vara annorlunda. Det borde finnas mer, andra regler. Andra vägar. Andra riktningar. Vi borde inte göra såhär. Vi borde ha varit annorlunda. Vi borde se mer, kanske runt omkring. Kanske hos varandra. Det borde iaf finnas mer. Det som finns borde ha varit annorlunda. Det vi ser borde ha setts på ett annat sätt. Det vi hade borde ha vårdats annorlunda. Eller gjorde vi då vad vi trodde skulle gynna oss bäst idag? Är det så vi fungerar. Är det så man omedvetet styr sitt öde. Jag vill styra, jag vill vända, men hur?

Ja för det är jag. Nu tänker ni - jaha hon pendlar till jobbet, trevligt! Men nej, eller jo det gör jag visserligen men det här ärendet gäller något helt annat. Livspendlare, jaha och vad är nu de. JO det är någon som går fram 2 steg, backar 23, springer fram 73, backar 562, lägger sig ner i 23 dagar och vägrar resa sig, sen springer man framåt igen tills det är dags att falla eller backa.. Varför inte gå fram ett halvt steg, andas tills man är redo att ta nästa. Kanske falla tillbaka någon gång men man har alltid reserven att ta av så man kommer ikapp igen. Nej jag heter Malle varför ska något vara lagom?

Kanske är det för att om man gör allt väldigt fort, kanske inte tänker så mycket så blir det mer spänning och om det inte blir bra så kan man ju alltid skaffa sig lycklig med att vara på väg mot nästa sak eftersom man knappt hann färdigt med det förra. Eller så lägger man aldrig så mycket energi på något för att ha det att skylla på om det går dåligt. Ojoj vad många motargument det finns på det här....

Där går någon för att bara vara utan att förklara varför kärleken tar skada
när man älskar med varann på ett sätt som bara någon kan..

/m

Absolut inga svar och verkligen inga frågor, är det inte härligt?

Det är så svårt, jag kan inte längre relatera till känslan. Det är så svårt. Din närhet är alldeles intill för en liten stund med den känns endå så långt borta. Varför ber jag om den? Den får bara mitt hjärta att rusa, det känns trångt att andas. Den tar mig tillbaka. Dit jag en gång flydde ifrån. Jag kämpar så för att må bra i känslorna som en gång gjorde fälleben på mig. Kanske är det för tidigt? Kanske går jag fel väg? Kanske är det en påhittad väg som bara jag ser? Det vet man inte. Det är ingen som vet, allt är upp till mig. Ett liv ligger i händerna på en vilsen, förvirrad och rädd person. Kommer någon rädda mig eller det är nu jag ska välja. Det är kanske nu det är dags för mig att stå på egna ben och våga gå på dem vägar med belysning. Men när man förlorat synen och inte ens kan se skillnad på ljust och mörkt.. vad gör man då?

I lost myself somewhere

Its dark

I cant see

Homeless in my own body

I lost myself somwhere

/vem?

" En persons livsfilosofi uttrycks inte bäst med ord. Dem kommuniceras genom de beslut och val hon gör. När allt kommer omkring, så formar vi våra liv och vi formar oss själva. Den processen slutar inte förrän vi dör och det beslut vi tar och de val vi gör är när det kommer till kritan ingen annans ansvar än vårt eget"

Eleanor Roosevelt

Alla har vi olika liv och är uppväxta under olika förhållande. En del på röda rosor, en del med silversked i munnen, en del utan trygghet, kärlek och stabilitet. Det finns dock inget som säger att med silversked i munnen följer trygghet, jag tror i många fall att det kan vara tvärtom. Vi formas sen under livet av människor, intryck, handlingar och upplevelser. Men hur som helst kommer vi nog alla till en punkt i livet där man måste göra ett val. Är man som person kvar i sin trassliga eller underbara uppväxt, eller är det dags att släppa taget och börja forma sitt eget liv baserat på EGNA erfarenheter. När är det egentligen dags att ta ansvar för sitt eget liv oberoende på tidigare trauman? För någon gång måste man väl kunna sträcka på sig och stå för där man är just nu. Stå för sina principer, politiska ställning, färgval av möbler, utbildning eller inte osv. Var och en bär på ett liv, ett eget liv att göra precis vad man vill med. Medier försökte ständigt fresta oss att följa olika vägar men efter frestelsen följer ett beslut, det beslutet ska du och bara du stå bakom. Det är du som måste avgöra om det var rätt att skaffa barn nu eller inte, var det rätt att ta tjänstledigt och resa, var det rätt att jobba kvar som diskare på McDonalds... Det är bara du som har svaret. Det kommer alltid finnas människor som tvunget vill påpeka och utveckla sin åsikt om just dig ibland till dig och ibland om dig. Det kommer vi aldrig ifrån. 

Jag har en önskan. En önskan om att en dag vara stark att våga lyssna och ta emot andras råd och tyckande, men att samtidigt ha mod att stå kvar om det är det som känns rätt för mig just då.

Man är alldeles ensam, vi kan aldrig garantera att människor i vår omgivningen ska finnas vid vår sida för alltid. Eller kan vi? Nu sitter kanske hundratals nydumpande flickor och pojkar som skriker mellan tårarna att inget varar för evigt, människor luras osv osv osv... MEN... Jag tror att tappar man tron på evighet får man aldrig uppleva den. Någon gång måste vi nog chansa och våga lita på magkänslan, misslyckas tusen ggr för att på ettusenett uppleva föralltid...

So long /honey  

Det är så udda. Det kan inte vara på riktigt, det händer inte. Detta finns inte. Haha. Jag vill vända ut och in på mig själv eller klona mig till en jätte rulla ut den mindre av mig med en kavel, göra små pepparkakshjärtan av mig och skicka ut med expressbud! Sjukt. Surrealistiskt. Men Malin det är nu det gäller, det är nu du ska stå kvar med samma valkiga ben och snea fötter. Stå kvar för allt i världen. Låt dem inte rubba dig. Det kan gå, vik inte ens i tankarna. Som en av högvakterna ska du bara stå och glo på när människor runtomkring försöker rubba dig. Låt dem inte korsa linjen ens. Det finns bara du, ingen kan skydda dig längre. Kriga som om Hitler återuppstått. Kriga som om det gällde liv och död. Låt dem inte rubba dig... Jag tror på dig...

/m

Menlösa, färglösa, obetydliga. Ja det är vi alla. Brickor i ett enormt monopol. Vi köper, slår ut, vinner, förlorar, säljer våra hus och oss själva, köper varandra och får böter. Jag beundrar er som hittar tjusningen i det..