Är det samma arkitekt som ritade samhället och som ritade tvångcellerna i Amerikas högst bevakade fängelse? Jag vet, vi går till ett jobb som står oss upp i halsen, tre varv runt huvudet för att avslutas som en flisa i ögat. Vi sover gärna över på jobbet för att minimera ens fritid maximalt. Väl hemma kan tröttheten liknas med en krypandes, enbent norrlänning som ska jorden runt. Irritationen får blommorna att vissna, längtan att få stänga ögonen går hand i hand med ångesten över att vakna och återuppleva förgående dag. Var och på vilket sätt ska detta lyfta ens vardag? Kontot? Nej, det är det enda jag har att säga - nej...

Dags att se faran, skräcken och oroligheten rakt i ögat och inte släppa blicken. Sluttramsat, låt mig leva. Jag ska bekämpa vardagen som just nu tycks fylla varje dag, oavsett veckodag. Jag ska klippa av vingarna som drar åt samma, enformiga och outvecklade håll.

Mina drömmar ska få mig att lätta från marken och min vilja ska hålla mig svävandes..

Oj, senast jag blogga levde Elvis. Men nu är det helt andra tiden, tiden flyger iväg och varje ledig sekund (som för det mesta inte existerar) försöker jag vila min förtidsåldrade kropp och försöker hitta energi för att inte dö i en hjärtinfarkt, men vet ni va? Jag gillar det. Hundra djur på gården och jag älskar dem allhiop i alla väder och miljontals kläder, för det får man ju ha med tanke på att istiden vägrar ge med sig. Jag läste att hela februari ska bli ännu kallare, jag hoppas innerligt att det är kvällsposten som febrilt sprider kyla bland sina läsare för att locka fler att sitta inne och dricka kaffe och läsa tidningen för min spontana tanke är att "det blir fan ta mig inte av!!!" Jag vill ha vår och gräs, Ida kom på en utomordentlig bra ide häromdagen. Vi ska låna grannens get istället för att köpa gräsklippare. Jag vet inte om hon har en gömd förkärlek till getter eller om hon bara vill va miljövänlig men det verkar som att en get blir av. Det enda som blir av nu är soffan, law & order och en sakta men väl behövd insomning. Imorgon bär det hän mot Malmö för att hela dagen prata med tanter som vill hitta mirakelkrämer för deras skrynkliga hud, eller låginkomsttagarna som vill plocka gratisprodukter, vilken fall - Mässa i malmö blir det!

So long!

btw kolla in www.norregarden.com :-)

Ca. 32 ggr om dagen får jag nypa mig i armen dels för att kolla om jag fortfarande har känsel och dels för att komma ifatt verkligheten som just nu känns som en dimmig nysning nånstans i norrland. Sen när hade vi

-15 grader? Sen när ska man behöva vadera strumporna för att inte tårna ska frysa till en enda hård klump som i slutändan kommer få hakas av vid vristen? Förmodligen inte på min tid för än så länge har jag 10 hela tår och ett någorlunda fungerande blodomlopp. Men efter den här vintern är det ett minne blott. Någon har gett sig fan på att frysa ut den sista skånskan ur länet. Just idag är jag glad att vi har en 50 kilos hårboll som älskar närhet och som helst ligger så endast ett halvt lillfinger syns, samt två katter vars favvoplats är runt halsen som världens dyraste calvin halsduk.

3 dagars ledighet cooming up och med största sannolikhet kommer ingen i Norregårds-hoodet lämna självaste Norregård. Vi vägrar lämna vårt fort för att bli en av många stupna i detta fruktansvärda kylkrig.

May the force be with us al!

/m 

Har bloggplatsen kursat? Har jag hamnat i koma? Svaret är nej på båda innannämda påstående. Men jag har fullt upp att bära vatten från huset till hästarnas hagar och boxar hela dagarna. Gud bestämde tydligen att Sveriges kallaste vinter skulle infalla -09, -10 och även då lagom till Ida och Malin blev bönder på en skev gård utan isolering. Jag har svårt för att ordsätta min längtan till första vårvinden försöker rubba mitt flottiga hår. Jag ska springa barfota på gården (och då troligen trampa i hundbajs) och klippa gräset (med min obefintliga gräsklippare). Hur som helst kommer mitt snor inte frysa till is och mina lungor kommer inte stelna.

En krossad ruta, 3 brutna fingrar, en infekterad hals, en avskalad nagel och en sjuk häst senare är äntligen Jul och Nyår över. Det som från början var en tid med samhörighet och uppskattning har förvandlats till den tid med mest trafikolyckor, självmord, ensamhet, ångets, ekonomisk kris och fylla. Verkligheten är underbar och utveckligen stiger i takt med mina kilo. Kanon!

Dags att vända blad, 2010 here we come!

Tjing!