Vi blev som dem vi så länge har föraktat. Kanske är det en väg vi alla frestas mot, kanske måste vi alla dit för att bestämma oss för att återvända. Men jag kan inte låta bli att sakna minnena. Minnena som inte var på riktigt, varför fick jag inte ha dem? Varför skulle dem målas över med hat, besvikelse och sorg. Jag förstår inte. Kanske är det meningen att man inte ska förstå allt, inte ens hälften. Det är kanske meningen att vi ska vandra i dimman. Allt ska vara luddigt, förklaringar ska bara göra det mer komplicerat. Undanflykter ska förgöra och sanningen ska förstöra. Men herregud, ska vi bygga våra liv på något man kanske, tyckte sig se långt borta i dimman?

Nej jag ska skaffa mig rediga dimmljus och hitta min väg ut ur all smörja...

/m

 

Moster

25 mars 2009 19:02

Låter vettigt, Malin, ut ur dimman nu!Alla måste vi sätta upp mål att sträva mot! Jag tänker så på dig...KRAAAAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nä någon avstyckad gård i utkanten av Eslöv blev det inte och den där hundvalpen som skulle kräva 4 veckors obetald semester mitt i högsäsong lyser med sin frånvaro. Men aja, en lägenhet i malmö får stilla mitt sinne under en tid. Vem vet, jag bli...

ja nä ja e tydligen inte död, men min själ höll definitivt på att dö idag när en man 40+ kändes sig tvungen att berätta om sitt liv både i nerförsbacke och uppförsbacke. Att blotta sin livsväg (sanning eller inte) var tydligen det ända och raka sätte...

  Känslor som förvrängs, omvandlas och avmagras sprider sig i min kropp. Det läcker ut i fel ton och icke miljövänlig förpackning. Mitt liv pressas för att rymmas på en pytteliten bostadsyta. Det spänner medans jag krymper. Jag njuter samtidigt som...

Man får tusen erbjudande och möjligheter i livet. Det är omöjligt att hoppa på, utveckla och vinna alla. Ibland måste man kanske ge upp vad som finns i nuet för att på sikt uppleva bättre. Min personlighet driver mig oftast i nuet och gör mig oförmög...

  Livet är skrattretande och overkligt mitt i en rak och blottande verklighet. Ena dagen dansar Lisa på rosor och Sven gråter, andra dagen är Sven död och Lisa föder barn. Tredje dagen emigrerar Lisa till Polen och Sven återuppstår. För många gånge...