Ibland har nog människor en tendens att dras till det man vet kommer stupa. Man skaffar vänner man vet inte är äkta, man går ut med killar man vet kommer svika, svina och gå. Kanske för att man är rädd för att själv vilja och hoppas. Hoppas på något som en dag kommer ryckas ifrån en. Man vet ju med all säkerhet att inget varar för evigt och att alla ljuger. Eller? Det är knivigt att veta hur man vänder alla negativa upplevelse sen innan till något positivt. Man borde vara klok nog att känna efter och veta vilken väg som borde vara stängd, men nejdå då rammar vi grinden och fortsätter som en blind räv med rabies. Jag måste kalla det att ge upp. Ge upp tanken om att det finns bättre, finare och dom som är värda det. Vet vi om att vi kör oss själv mot mörkare tankar och snea vägar? Förmodligen gör vi det. Men vi blir handlingsförlamade. Som en åskådare på en hockeymatch står vi med plakat och hejarramsor och hejar oss själva mot undergång. När vi borde vara dem sista som skulle svika. Hur vänder man en nit till något bra? Hur hittar man självkänslan någon en gång tog ifrån en? Har vi haft den från början? Eller växer vi för stunden när någon håller ens hand på stan? Behöver vi någon annan för att må bra? Behöver vi verkligen någon annan för att bekräfta vår existens? Varför betyder det inte lika mycket om vi själva skulle se oss i spegeln och lägga en kommentar om hur fantastiska vi är?

Men det där ruset. Ruset du får av någon. Någon som ger dig något. Något du tror inte finns någon annanstans. Det finns runt om oss hela tiden. Vi lever med skygglappar och ser bara en väg. En väg någon för längesedan visade. Han/hon avek och föreslog att du skulle göra desamma men vi fortsätter vår väg, ensam. Det var ju en väg för två. Men se dig om och du ska märka att du är ensam. Ingen kan fylla det tommrummet. Den enda lösningen jag kommer på är, avik. Våga se mer, våga känna rus av annan sort. Våga se mer än va du gör idag. Ingen säger att det är lätt, men vad har du att förlora?

Våga satsa för att förlora.

/m

 

Moster K

14 april 2009 19:09

Man måste satsa för att VINNA, Malin! Lycka till! Se på mig;-) jag har inte gett upp ...EN DAG SKA JAG VINNA;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nä någon avstyckad gård i utkanten av Eslöv blev det inte och den där hundvalpen som skulle kräva 4 veckors obetald semester mitt i högsäsong lyser med sin frånvaro. Men aja, en lägenhet i malmö får stilla mitt sinne under en tid. Vem vet, jag bli...

ja nä ja e tydligen inte död, men min själ höll definitivt på att dö idag när en man 40+ kändes sig tvungen att berätta om sitt liv både i nerförsbacke och uppförsbacke. Att blotta sin livsväg (sanning eller inte) var tydligen det ända och raka sätte...

  Känslor som förvrängs, omvandlas och avmagras sprider sig i min kropp. Det läcker ut i fel ton och icke miljövänlig förpackning. Mitt liv pressas för att rymmas på en pytteliten bostadsyta. Det spänner medans jag krymper. Jag njuter samtidigt som...

Man får tusen erbjudande och möjligheter i livet. Det är omöjligt att hoppa på, utveckla och vinna alla. Ibland måste man kanske ge upp vad som finns i nuet för att på sikt uppleva bättre. Min personlighet driver mig oftast i nuet och gör mig oförmög...

  Livet är skrattretande och overkligt mitt i en rak och blottande verklighet. Ena dagen dansar Lisa på rosor och Sven gråter, andra dagen är Sven död och Lisa föder barn. Tredje dagen emigrerar Lisa till Polen och Sven återuppstår. För många gånge...