Det är nog så att man har en förmåga att förvrängas med tiden. Det som en gång skav och skar på våra mest ömtåliga ställen kan med åren minnas som en ros utan taggar, en oändlighet av färglada blommor och leenden. Något vackert som får oss att sakna eller bara leva på det. Är det rättvist? Är det rätt? Något som en gång i tiden hämmade ens luft att passera luftrören, det ska nu kännas som en fjäder under fötterna. Kittlande, irriterande men skönt på ett förvrängt sätt. Är det människans sätt att läka? Störa bort det som gjorde ont, minnas det som då var så långt borta. Är det rätt? Är det verklighet? Förtjänar alla ett minne? Förtjänar alla att minnas på ett sätt så orealistiskt och fint?

Nja. Jag tror det finns dem som alltid kommer ge en kalla kårar, olustig hunger och vridet tankesätt. Det fina lyckas inte spegla igen för att ge en rosa moln och överdrivet leende. All eld går inte att släcka även om du bär på allt vatten i världen.

Ta inte en bit av mig varje gång jag passerar i ditt huvud...

Till dig,

Jag hatar att du inte är nära mig. Jag hatar att du inte ska komma hem. Jag hatar att du inte ens ska bo här. Jag hatar att tänka på en framtid utan dig som granne eller gudmor till min dotter. Jag hatar att du inte är här nu och hjälper mig kränga p-corn, choklad och 2 l fanta.

Älskar dig,

från mig.

Tjing 

 

a

15 juli 2009 20:30

jag älskar dig. i mina ögon är du underbar och jag bär med mig dig varje dag på något sätt.

http://punktesse.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nä någon avstyckad gård i utkanten av Eslöv blev det inte och den där hundvalpen som skulle kräva 4 veckors obetald semester mitt i högsäsong lyser med sin frånvaro. Men aja, en lägenhet i malmö får stilla mitt sinne under en tid. Vem vet, jag bli...

ja nä ja e tydligen inte död, men min själ höll definitivt på att dö idag när en man 40+ kändes sig tvungen att berätta om sitt liv både i nerförsbacke och uppförsbacke. Att blotta sin livsväg (sanning eller inte) var tydligen det ända och raka sätte...

  Känslor som förvrängs, omvandlas och avmagras sprider sig i min kropp. Det läcker ut i fel ton och icke miljövänlig förpackning. Mitt liv pressas för att rymmas på en pytteliten bostadsyta. Det spänner medans jag krymper. Jag njuter samtidigt som...

Man får tusen erbjudande och möjligheter i livet. Det är omöjligt att hoppa på, utveckla och vinna alla. Ibland måste man kanske ge upp vad som finns i nuet för att på sikt uppleva bättre. Min personlighet driver mig oftast i nuet och gör mig oförmög...

  Livet är skrattretande och overkligt mitt i en rak och blottande verklighet. Ena dagen dansar Lisa på rosor och Sven gråter, andra dagen är Sven död och Lisa föder barn. Tredje dagen emigrerar Lisa till Polen och Sven återuppstår. För många gånge...