Idag har vi varit på varenda lansväg som skåne har att erbjuda. Upp och ner, vänster och höger, gods och menlösa byar. Allt börjar naturligtvis med ett yttrande från mig "jag kan en genväg". Jag har litat på min egna intuition för sista gången och ska hädanefter enbart hålla mig till fakta och vägbeskrivningar från eniro.se.

Gårdslivet fortsätter att pressa min hjärna att leva i den illusion som jag började på som 4-åring. Jag älskar att känslan att vara mitt i verkligheten utan att förstå den, man är så oförstådd med nuet att man helt enkelt målar upp en fin teckning i huvudet och lever som om man vore i den. Jag kommer aldrig förstå hur man gör rätt och spottar på fel. Jag kommer alltid snubbla över mina egna beslut och drunkna i konsekvenserna. Varför? Ja, det är dagens dummaste fråga. Hade jag vetat hur jag skulle göra för att bygga ett liv av granitstolpar som aldrig gick att rubba hade min gård inte varit byggd i tegel från 1300-talet. 

För övrigt ska mitt mod testat då Ida ska sova på jobbet från imorgon till lördag. Jag har inte bestämt mig om jag ska sadla om till cowboy och helt enkelt fånga ev. inbrottstjuvar, knarkare, björnar och rovdjur med ett lasso och hamna på löpsedeln nere i byn eller ligga inne i fosterställning och skaka av rädsla tills Ida kommer hem. Förmodligen blir det de sistnämda.

Dra mig inte åt sidan igen.

/m