Javisst. Vi gick på vår kvällsrunda, pannlampan på plats och mot ingenmansland. Vi såg hararna runa runt på åkern och vi iaktog våra älskade Vegas med stor spänning men jovisst, han la benen på ryggen och tänkte att hans valpben säkerligen skulle spinna lika fort som harens. För en sekund glömde han hur mörkrädd han var och precis bara sprang. Men vi släckte pannlampan och sprang åt andra hållet, in i huset och stängde. Jag är väldigt säker på att Vegge sket i skägget av rädsla och sprang ännu fortare hem och gnydde en stund utanför dörren haha... Söte Vegge. Nu söker han uppmärksamhet och trygghet efter hans trauma. Helt ensam i Sherwoodskogen med vargar och banditer, stackarn. Nästa gång kanske man ska hålla sig till flocken Vegge!!!

Dags att krypa så långt och djupt ner i sängen man kan komma med tanke på att klockan ringer 04.15 imorgonbitti. En bil står ju på Idas jobb så den måste hämtas imorgonbitti. Det ordnade vi så fint, jag skulle möta upp Ida på hennes jobb med bil och släp så skulle vi lasta och köra till kiropraktorn med Steinunn. Jaja men en liten detalj var att Ida lät nycklarna sitta i bilen efter att hon satt till tändningen och sen låste sig bilen. Jaja, det va ju bara att ta en annan bil och köra den korta (40 min) vägen hem för att hämta extranycklarna (en knall att dem inte låg i handsfacket det brukar dom göra) och tillbaka igen (40 min). Så efter 17 timmar var vi hos kiropraktorn, väl där var den jävla benknäckaren 1 timme sen så det var bara till att fälla sätet i bilen. Så där satt vi i minus 32 grader och med en hunger som skulle döda en hjord elefanter. Så 3 veckor senare när vi va hemma kollapsade hela familjen och vaknade Juladag. Riktigt kanon!

Hejdå.