...ja för det är jag. Jag slits mellan olika världar med olika behov, olika personligheter med olika viljor. Vem är jag och vad gör jag här? Längtar och saknar dagarna för längesen. Jag vill uppleva det igen, se om det är samma känsla. Känns det över huvud taget? Var känslan på riktigt eller är allt så överspelat. Var det egentligen en bagatell som jag förstorade och gjorde till hela mitt liv. Vill jag verkligen eller blir jag lurad av min egen kropp.

Varje människas värsta fiende kommer nog alltid vara en själv, och dom säger ju att man ska hålla sina vänner nära men ens fiende närmast. Inte undra på att man blir rädd och splittrad när man förlorar sig själv.... eller?

Teach me to fly without wings.

Bertil <3

/m