Varför är vi alla så rädda för ensamhet. Varför springer alla runt och söker trygghet och bekräftelse i varenda hörn. Snart går det väl att köpa på blocket. Var kommer paniken ifrån? Fick vi ingen bekräftelse som barn, var vi alla mobbade? Förstår inte folk hur underskattad ensamheten är? Förstår inte ens jag? Förmodligen inte. Men det är ju faktiskt bara en person som du tvingas leva med hela livet, dig själv. Man kanske ska ta och börja bli kompis med sig själv innan vi stöttar oss mot andra. Hur många kan se sig i spegeln och bli kär i sig själv? Höra sin egna skämt och skratta till tårar inombords (där är jag visserligen mästaren, på både gott och ont). Går livet verkligen ut på att jaga en hane som kan befrukta en under säsong och skaffa små nya liv att forma precis så som man önskar sitt eget borde ha varit? Nä men alltså, då måste jag nog tacka för mig. Det måste finnas mer? Men det är klart, var och en bestämmer själva vad man värderar här i livet. Så fort jag kommer på hur jag vill mitt liv ska se ut. Vad som ska fylla mina dagar och tankar så ska jag ägna varje vaken sekund att få det att bli så.

Ta varje sekund av ensamheten och lär känna dig själv, när man väl listat ut det går man nog mer rättvist in i en relation.... om inget annat har du starkare ben att stå på om allt en dag faller....

/m