Dags för mig att gå in i ett nytt kapitel i mitt liv. Det behövs ibland, på alla plan. Känslan att avsluta ett är underbart när man har en bra öppningsreplik till nästa. Mitt förra kapitel va långt och oorganiserat. Kaos, inga hela meningar och text utan poäng. Men varenda rad (obegriplig eller inte) sitter som en blåmärke på en vindruva. Jag bär med mig allt gammalt för att längre fram omplacera i fosterfamilj. Huvuduppgiften i mitt nya kapitel är inte att få färdig köket eller att sparka kakeluffe i röven, det är att hitta ett sätt att göra om allt förut så oförståeligt till bensin att tanka colten som kommer ta mig till slutkapitlet.

Ikväll ska det grillas, imorron ska det firas och söndag ska det frågas!

Tjing!