Det gör ont. Smärtar och svider, irriterar som en talliban på ett flygplan. Men vi måste. Vi måste med eller mot vår vilja släppa taget om människor som står eller har stått oss nära. Kanske gör vi det med sne rygg och kanske med rak. Bit i det sura äpplet och försök aldrig backa bandet för att slipa de. Saker och ting som har hänt går aldrig att ändra eller renskriva. Hur ont det än gör eller hur mycket vi än vill förändra så går det inte. Handlingarna i säg är inte problemet det är vägen vi formade efteråt. Vi valde eller inte valde men här är vi. Något eller någon styrde oss hit, kanske var vi för svaga för att välja själva, kanske var alla drive in stängda men det spelar ingen roll. Men det är alla avslut som ger oss en chans att bygga på något nytt, visst nytt är inte alltid bra, nytt är inte alltid det man vill ha. Men vi är så illa tvungna. Inget är garanterat att vara livet ut. Livet går ut på att avsluta, förnya och bygga. Bygga på en dröm, bygga på en misär. Avsluta en dröm, bygga på en ny.  It`s a game based on no rules. Skriv ihop dina egna regler, låt dig bryta mot dom. Avskaffa straffsystem och våga fela. Våga bryta mot regler för att kunna skapa nya.

Våga bygga på en dröm för att avsluta och hitta på en ny.

/m