Har du aldrig dragit för fönsterna för att slippa dagens ljus. Eller spelat högre än trummhinnorna klarar av för att inte höra ens egna tankar. Eller druckit extra mycket för att obehindrat träda över alla gränser. Nu börjat allt bli dimmigt och otydligt, jag vacklar i sinnet och faller tillbaka till det jag lämnade för längesen. Man gör väl så, man fungerar så. Det går att vandra på en smal brygga ett tag, i början iaf när man inte bryr sig om man trillar i eller inte. Nu letar man efter fäste och inser att det finns inte. Man får välja på ett hav med vithajar eller en söndrig brygga med 7 kg mögel och flip flopp. Vad gör man då? Givetvis backar man. Man backar och vill tillbaka till det misära som förstörde allt man någonsin byggt upp, men det var iaf något. Något utan mögel och vithajar. Jag önskar så att jag hade mod att bygga en flotte av mögliga plankor, hoppa på med bara flip flopp och flytta ut i döda havet för att våga tro på en ö långt ute med ständig sol, snygga surfare och paraplydrinkar...