När ska dagen komma när man ska våga släppa allt som sitter hårdast. Det är så jädrans lätt att fastna i vad som från början var säkert, tryggt och spännande. Tiden går och man märker inte hur röven växer fast och själen börjar mögla. Det som var spännande är nu rutin och varenda syssla bygger på en enorm böld som tynger mina axlar. Det är så farligt att bygga en väg för tidigt, varenda levande sekund gör det möjligt att volta, köra i diket eller öppna för andra att bygga höghus mitt på min väg. Vad hände med den delen av mig som i samma sekund ideen tändes så var den verkställd. Så många sidor man förlorat längs vägen, en del försvann med mognad, en del försvann med djur, en del försvann med människor. Var laddar man nya? Var hittar man nya bubblor på energi att svälja och spränga. Vad gör man av dem delarna av saknad som tär och suger ur energi och vilja. Var gör man av saknaden över huvud taget?

Jag behöver en IKEA hylla med tusen fack och en del lådor att plantera i hjärnan och själen, sortera och arkivera.

Det lär inte hända i första taget så fram tills dess måste jag kanske hitta ett annat sätt att leva, andas och vara. Kanske måste jag sättas på helt netutral mark med främmande luft för att hitta och lära mig själv...

Ta mig från allt hitte-på
längtar till allting som består
från trädena stammar upp till topp
lär mig om
lär mig om...

Längtar till allt..

/m