Idag måste jag få vara ett barn i en onormalt stor kropp. Mot Bettan och grönt gräs, stissiga hästar och en speedad Ludde. Så härligt.

Ikväll ska du och jag filosifera över hur människor vänder riktning oavsett ålder och hur vissa blir lämnade kvar alldeles ensamma. Allt ska hända över en (två) flaskor vin.

Javisst.

Sol och värme. Jaja idag kanske jag kommer dela hysterin med resten av svenska folket för jag ska ut på landet där jag hör hemma!

So long suckers.

/m

He's got a broken voice and a twisted smile
Guess he's been that way for quite awhile
Got blood on his shoes and mud on his brim
Did he do it to himself or was it done to him?

Japp, nu är det ingår. Den svenska totala hysterin för en glimt av solen. Trädgårdsmöbler, glass, roadtripar med familjen, gräsklippning, grillning, rosiga kinder osv osv osv. Precis som att hela världen har sovit under ett par månader. Plötsligt blir alla nykära och sugna på blöta utekvällar. Javisst vi får inte glömma att våren = parningssäsong. Urk. Vi har mage att gnälla på katterna som avlar i varenda lada men på människor som springer runt i korta klänningar med utlämnande blick och galna sinnen, nä det är okej! Men vad ska hända när dem små flickorna lägger sig till hösten med gonorrè från den fina fotbolllskillen från stan som ännu inte hört av sig och dem träffades den 12 juni. Eller den som vars mage börjar växa och minnet om vem pappan är, är bortsupit. Ja, vad ska hända då? Förmodligen behandlar flickorna sig mot gonorrè över vintern och är i full gång till sommaren -10 och mamman tar sig till polen för att göra en olaglig abort i 5 månaden och kommer tillbaka lika stark sommaren -10.

Ja har sagt det förr och säger det igen - var är sheriffen som ska hålla ordning? 

/någon som har högre förväntningar på sommaren -09

Det borde inte vara såhär. Något borde vara annorlunda. Det borde finnas mer, andra regler. Andra vägar. Andra riktningar. Vi borde inte göra såhär. Vi borde ha varit annorlunda. Vi borde se mer, kanske runt omkring. Kanske hos varandra. Det borde iaf finnas mer. Det som finns borde ha varit annorlunda. Det vi ser borde ha setts på ett annat sätt. Det vi hade borde ha vårdats annorlunda. Eller gjorde vi då vad vi trodde skulle gynna oss bäst idag? Är det så vi fungerar. Är det så man omedvetet styr sitt öde. Jag vill styra, jag vill vända, men hur?

Ja för det är jag. Nu tänker ni - jaha hon pendlar till jobbet, trevligt! Men nej, eller jo det gör jag visserligen men det här ärendet gäller något helt annat. Livspendlare, jaha och vad är nu de. JO det är någon som går fram 2 steg, backar 23, springer fram 73, backar 562, lägger sig ner i 23 dagar och vägrar resa sig, sen springer man framåt igen tills det är dags att falla eller backa.. Varför inte gå fram ett halvt steg, andas tills man är redo att ta nästa. Kanske falla tillbaka någon gång men man har alltid reserven att ta av så man kommer ikapp igen. Nej jag heter Malle varför ska något vara lagom?

Kanske är det för att om man gör allt väldigt fort, kanske inte tänker så mycket så blir det mer spänning och om det inte blir bra så kan man ju alltid skaffa sig lycklig med att vara på väg mot nästa sak eftersom man knappt hann färdigt med det förra. Eller så lägger man aldrig så mycket energi på något för att ha det att skylla på om det går dåligt. Ojoj vad många motargument det finns på det här....

Där går någon för att bara vara utan att förklara varför kärleken tar skada
när man älskar med varann på ett sätt som bara någon kan..

/m

Absolut inga svar och verkligen inga frågor, är det inte härligt?

Det är så svårt, jag kan inte längre relatera till känslan. Det är så svårt. Din närhet är alldeles intill för en liten stund med den känns endå så långt borta. Varför ber jag om den? Den får bara mitt hjärta att rusa, det känns trångt att andas. Den tar mig tillbaka. Dit jag en gång flydde ifrån. Jag kämpar så för att må bra i känslorna som en gång gjorde fälleben på mig. Kanske är det för tidigt? Kanske går jag fel väg? Kanske är det en påhittad väg som bara jag ser? Det vet man inte. Det är ingen som vet, allt är upp till mig. Ett liv ligger i händerna på en vilsen, förvirrad och rädd person. Kommer någon rädda mig eller det är nu jag ska välja. Det är kanske nu det är dags för mig att stå på egna ben och våga gå på dem vägar med belysning. Men när man förlorat synen och inte ens kan se skillnad på ljust och mörkt.. vad gör man då?

I lost myself somewhere

Its dark

I cant see

Homeless in my own body

I lost myself somwhere

/vem?

" En persons livsfilosofi uttrycks inte bäst med ord. Dem kommuniceras genom de beslut och val hon gör. När allt kommer omkring, så formar vi våra liv och vi formar oss själva. Den processen slutar inte förrän vi dör och det beslut vi tar och de val vi gör är när det kommer till kritan ingen annans ansvar än vårt eget"

Eleanor Roosevelt