Jag har varit för aktiv för att känna igen mig själv idag men jag jobbar på den obefintliga formen. Dagens tappra försök resulterade i andnöd, knäskålar utan struktur och blick utan syn. Men solen skiner och om inget annat så ska jag le pga av det. På söndag väntar årets stora utmaning - inte drunkna eller få lust att putta i min paddelkamrat vilket också lär resultera i egen undergång.

OHOJ KAPTEN

Vad händer här?

Så många gånger man är åskådare inför sitt eget beteende och agerande. Lamslagen av sina tankar och golvad av livet. Är det av rädsla, rädsla att inleda något man redan har testat så många gånger. Man har varit på många vägar och fått vända eller kört i diket. Sitter det en varningsklocka inuti som hindrar en från att inleda nya kapitel. Är det tid som behövs eller krävs det ett uppvaknande av mitt inre för att styra min väg utåt. Än en gång lever man livet i frågor utan att någonsin har mod och ork att gräva efter svar. När ska man bli kompis med sig själv. Finna harmoni och balans mellan känslor, sinnen och sätt att vara. När och var hittar jag allt jag behöver för att andas i takt med min livshistoria. Jag tror jag ska börja leta i den största röran, det är kanske dags. Dags att gräva i det som skrämmer mig mest. I mig själv...

Du tar mig långt ut på havet för att sänka min båt, är det något du vill göra. Är det något jag låter dig göra? Visar jag dig vägen till båten. Pekar jag ut mot havet. Vill jag låta dig sätta mig i ett trångt rum för att jag ska få visa att jag kan slå mig ut? Vad gör jag när jag väl är ute? Vad gör du när jag väl är ute? Jag har en illusion. Jag hade en illusion. Jag hade kontroll, du tog min illusion o därav all min kontroll. Låt mig skapa en ny illusion att ta kontrollen över.

You stole my soul.

/m

Happy fucking Midsommar! Jag håller på österlens morgonradio om åska över hela Skåne. Varenda midsommarstång ska upp och blixten ska ner.

- Men Malin, bara för att du inte förstår poängen i att klä en stolpe med vissna blommar. Dansa som en groda, och va uppe till midnatt behöver du inte va bitter!

Sant sant... Jag hoppas alla ni vuxna människor plockar fram barnen i er och dansar groda som bara ni kan. Men jag tror dom flesta har samma tanke innerst inne (Jag längtar till barnen somnar och vi kan hiva fram groggbordet) Där kommer en smula bitterhet igen, jag vet....

May your midsommarpåle be the last påle standing...

Spola fram tiden och låt mig stå med hammaren i näven o slå mig lös på mitt gamla för att precis bara jämna allt med marken. In med det nya och spotta på det gamla. Ja fast i realistens värld kommer jag få vara lilla pigan som inte får röra utan enbart springa med mat och dryck till dem riktiga karlarna med licens för hammare. Jaja, men jag är den enda med licens för kapellgatan som helhet! Fy fan va gött det ska bli! Ja ni hörde!

Peace out dickheads

Livet förvrider min verklighet och skapar en illusion baserad på tomgång och disiga moln. I mitten står jag och försöker anpassa mig. Likt en handikappad apa på genomresa i Tyskland virrar jag omkring för att hitta ut. Jag ifrågasätter inte varför någon sprang iväg med mitt förnuft. Jag finner mig i att vara halvt blind och enbent. Jag får ett träd för att bygga ett hus av plåt. Jag snickrar och sågar för att inbilla mig om framgång. Jag kommer inte gråta dagen jag ser att trädet inte är av plåt. Jag kommer inte skylla min nedergång på någon. Jag kommer plantera trädet och vänta på att det är högt nog sen kommer jag använda mina kunskaper om att vara en handikappad apa och klättra uppåt för att falla tusen gånger men till sist segra och nå toppen!

May the force be with me!

Vi har sprungit maraton ihop. Vi har bestigit berg. Vi har trampat i hålor, vi har stått brevid varandra och sett den ena falla. Vi har sprungit på olika håll, vi har gått ihop. Vi har ritat teckningar, vi har suddat text. Vi har kletat tipex och vi har skrivit böcker. Jag kommer aldrig glömma dagen våra vägar korsades för att för all framtid hänga ihop på något vis någonstans. Där är vägbulor och hålor men dock kommer våra vägar alltid att hänga ihop. På något vis, någonstans. Omgivningen har försökt driva oss åt olika håll, livet har försökt dela vår väg i två. Vänner, familj och pojkvänner har försökt få oss att köra i olika filer. Men på något vis, någonstans korsar vår väg för att föralltid sitta ihop. Kanske förändrade den gången allting. Kanske skadade den tiden vår väg för att föralltid vara ojämn. Kanske har vi satt spår i vår väg som aldrig går att reparera. Kanske kommer vi till en återvändsgränd någonstans. Kanske kommer vi tvingas vända för att uppleva allt baklänges och tvingas välja en ny väg. Men vi lever här och nu, vi kör på en väg om än så ojämn men vi båda verkar vara fast beslutsamma att vi kör tills vägen brister och blir inget annat än skrot. Ibland känns det som att min väg redan har brustit och jag åker snålskjuts på dig tills du en dag får nog och tvingar mig att lifta i vägkanten. Mycket är kanske, mycket är om. Mycket är sant, kanske en del osant. Men vad spelar det för roll? Våra vägar kommer alltid korsas på något vis, någonstans.....

/din något söndriga men föralltida vän

One way - my highway...

Har du aldrig dragit för fönsterna för att slippa dagens ljus. Eller spelat högre än trummhinnorna klarar av för att inte höra ens egna tankar. Eller druckit extra mycket för att obehindrat träda över alla gränser. Nu börjat allt bli dimmigt och otydligt, jag vacklar i sinnet och faller tillbaka till det jag lämnade för längesen. Man gör väl så, man fungerar så. Det går att vandra på en smal brygga ett tag, i början iaf när man inte bryr sig om man trillar i eller inte. Nu letar man efter fäste och inser att det finns inte. Man får välja på ett hav med vithajar eller en söndrig brygga med 7 kg mögel och flip flopp. Vad gör man då? Givetvis backar man. Man backar och vill tillbaka till det misära som förstörde allt man någonsin byggt upp, men det var iaf något. Något utan mögel och vithajar. Jag önskar så att jag hade mod att bygga en flotte av mögliga plankor, hoppa på med bara flip flopp och flytta ut i döda havet för att våga tro på en ö långt ute med ständig sol, snygga surfare och paraplydrinkar...