Snea, vridna, trångsynta, outvecklade människor. Vad händer? Vad håller vi på med? En kamp om vem som är längst, kortast, smartast, dummast, fulast eller ännu fulare. Jag får tyvärr tacka nej. Jag är inte intresserad. Jag vägrar att beblanda mig med den delen av mänskligheten som tyvär just nu ligger på 80% resterande 20% är spädbarn som inte ens är medvetna om sin egen existens. I samma takt som Paris sitter på en tron med samma känslor som barbie där man trycker på en knapp så fälls en tår och mitt i all rabalder med tårar och tiaror försöker det stackars flickebarnet hitta sin BFF, förkrossad över att den ena flickan inte höll måttet som dom andra och festade 4 dygn på raken går hon hem och torkar tårararna i sedelbuntar och samtidigt fnissar Tila runder på en lyxvåning med nakna tjejer och killar och letar efter någon som vill shota ikapp för att vinna hennes hjärta. Samtidigt lever vi deras liv i en mindre skala, så många dumma, alltså korkade levande varelser som lever på hoppet eller förlåt ruset av en tequila. Nej jag är ingen dam i hög hatt som bjuder mina vänner på the eller stannar hemma en lördag. När jag intruduserades för livet glömde dom berätta en rad av regler. Jag ska sätta mina egna regler om det så innebär 17 år i en israelsk fängelse eller ett evigt liv på landet med massa djur och bullbak varje söndag.

Så, nu kännns det bättre.

(Jag älskar dig = här har du mitt liv i en ask. Rök, spotta eller släng det. Vad du än väljer kommer jag stå som en förlamad nyckelpiga utan prickar och se allt hände, 2 år senare kommer jag förstå och bytas ner. 4 år senare resa mig och förakta livet)

/m

Snart går färden mot Kaprards mästerverk, jag hoppas på att det står en passupp vid ingången som parkerar bilden tar min shoppinglista kör mig till en tropiskt paradis (som givetvis går i gult och blått), placerar mig i en solstol och ger mig en paraplydrink, slår en signal när varorna är i bilen och bilen framkörd. Sen vakna jag.  Middag ikväll samt ett stopp på våran nya spritdepå i det mycket angenäma Åhus. Kvällen sägs avrunda med ett exotisk rött vin med druvor från Grönland (vadå, ligger dom inne med en enda druva?) Sen vakna jag nog igen va?

Goda vänner, god mat och ett underbart hem och 18 dagars frihet från verkligheten. Idag mår jag bra,

Tjing.  

Jag växer när du faller. Varför? Kanske för att jag mår bra av att vara där och fånga dig, kanske för att du en gång drog ner mig och att jag nu njuter av att se dig falla dit du en gång placera mig. Om än så för ett ögonblick. Är det sjukt? Är det normalt? Gjorde du mig sjuk? Är jag beroende av kopplingen som aldrig tycks bryta. Är jag jag fortfarande på väg upp? Är jag uppe? Jag älskar dig.

Saknar A.

Det är nog så att man har en förmåga att förvrängas med tiden. Det som en gång skav och skar på våra mest ömtåliga ställen kan med åren minnas som en ros utan taggar, en oändlighet av färglada blommor och leenden. Något vackert som får oss att sakna eller bara leva på det. Är det rättvist? Är det rätt? Något som en gång i tiden hämmade ens luft att passera luftrören, det ska nu kännas som en fjäder under fötterna. Kittlande, irriterande men skönt på ett förvrängt sätt. Är det människans sätt att läka? Störa bort det som gjorde ont, minnas det som då var så långt borta. Är det rätt? Är det verklighet? Förtjänar alla ett minne? Förtjänar alla att minnas på ett sätt så orealistiskt och fint?

Nja. Jag tror det finns dem som alltid kommer ge en kalla kårar, olustig hunger och vridet tankesätt. Det fina lyckas inte spegla igen för att ge en rosa moln och överdrivet leende. All eld går inte att släcka även om du bär på allt vatten i världen.

Ta inte en bit av mig varje gång jag passerar i ditt huvud...

Till dig,

Jag hatar att du inte är nära mig. Jag hatar att du inte ska komma hem. Jag hatar att du inte ens ska bo här. Jag hatar att tänka på en framtid utan dig som granne eller gudmor till min dotter. Jag hatar att du inte är här nu och hjälper mig kränga p-corn, choklad och 2 l fanta.

Älskar dig,

från mig.

Tjing 

Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren
Allting blir precis som man förväntar sig
Du är ett glashus, och jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig

Kanske får vi alla en lika stor del allt och sen är det upp till var och en att bestämma vilken del man vill använda mest. Eller också är vi verkligen olika smarta och olika fula från grunden.

Gå bara iväg om du kan ta allt med dig, jag vägrar att leva bland dina rester..

/det blir inte av

Människor är så söta när dem tror sig vara experter inom vissa områden sen står vi "andra" sidan om som igentligen inte kan någonting men till och med vi ser att det här liknar en traktor som äter makaroner. Dom är så uppslukade i sitt eget att dem inbillar sig att dem vandrar rätt väg. Dem gångerna är jag glad att jag inte anser mig kunna några specialare. Jag har säkert gjort de flertalet gånger men det får vi bjuda på. Nu ska jag vara lagom på det mesta ett tag (notera att jag inte heter "fort och fel" för ingenting, jag är sällan lagom). Men go malle, vidga dina vyer och våga se mer och annorlunda.

Fuck världen, jag visar vit flagg ett tag tills jag är redo att börja kriga igen.

Börjar få sååå fint hemma, heja hemmet och alla byggare där inkl. la familia :)

Tjing 

Hur ska man kunna fånga dagen med tvål i nävarna och isbitar under ögonlocken?

Bonnabränna. Paddling en meter fram och tio meter bak. Fylla. Bakfylla. Tacos. Borgeby. Bertil. Lund. Familj. Umgänge. Vatten. Sol. Brända kinder. Idioter. Slagsmål. Dans. 12or Redbull/Vodka. Shot. Mjölk. Ilska. Besvikelse. Idioti. Uteservering. Tveksamma beslut. Barn. Valkar. Myggor. Flugor. Tårar. Självkritik. Underliga tankar. Fel människor. Taxi. Fel säng. Obefintlig lägenhet. Misär....

.....vanlig helg?

Jag ser rött utan färgseende.

Det gör ont att vi var starkare ensamma än tillsammans. Det svider att marken vinglar och färgen byter färg varje gång vi ser på varandra. Det är oförlåtligt att vi tillsammans sjönk för att gå på vars ett håll på botten. Hur vågade jag byta skepnad för att passa in i din ram.  Är det kärlek? Att offra med alla chanser att förlora. Att ta en blind man i handen för att leda ut på vägen och lämna honom. Jag kan inte låta bli att se upp till den makt bara du har, du tog aldrig den. Men du lurade mig att ge dig den. Är du smart eller jag dum? Vem vinner och vem förlorar?

Frågan är om det är någon av oss som idag ser en vinnare i spegeln...