Jaha tänka sig denna dagen blev lika skev som gårdagen. Nu ska vi försöka somna till element som låter lika mycket som en traktorkaravan från thailand mitt i örats centrum. Staffan (Grevens dräng) stormade gårdsplanen idag och sprang ner i källaren för att slippa hälsa och behöva svara på besvärliga frågor som varför det sprutar vatten ur ledningarna i stallet eller varför huset håller -2 grader eller varför vi har börjat räkna ner till alla fantastiska eldragningar sätter fyr på huset. Men som tur är, är Greven och alla hans följeslagare vaccinerade mot frågor, reparationer och samtal om vädret. Hästarna mår iaf bra, inga rymningar idag. Det återstår och se om Greven väljer att skriftligen tala om för oss vilken skada vi gjort, alla gravstenar som råka bli lite skeva av Yrhättans race med dem döda. Jag har väldigt svårt för att tro ett samtal blir aktuellt. Men jag vet inte om jag ska knalla ner till godset med en fruktkorg och presentera mig eller om Greven i självaste verket är immun mot mänsklig kontakt. I min värld rullar han runt bland miljontals enkronor och vägrar fira Jul... kanske lika bra att låta Greven vila i fantasin...

Natti natti..

Jaha. Såhär efter jagandet på åkern efter sto och föl som runa rätt igenom staketet och plöjde upp Grevens nysådda åkrar, sprang en stund på stora vägen, rev upp Grevens kyrkogård och Conny som orsakades Idas skeva rygg efter vansinnesfärd på fyrhjulingen så har man krypit upp i soffan på världens underbaraste gård :-) Överlyckliga att tv:n fungerade.... fast det var bara ett smakprov tydligen för nu har den tagis sitt liv. Jaha. Jätte mysigt att pyssla med pållarna idag, sååå fina!

Flugorna härjar dock i huset, tydligen bunkrar dom upp här för att överleva vintern. Men det blir fan ta mig inte av att ordna med flugfarm här. Whenä och Yoojje har ett febrilt arbete framför sig.

Idag har alla humör testats, än en gång och min kropp säger ifrån. Vila blir av Malin.

Tjing alla stadsbor och patrask!

Veckans stora punkterade traktordäck: Malin Katarina Nilsson

Idag har jag och Ida patrullerat på ägorna och svurit, spottat och gråtit över skeva stolpar, eltråd från 1600-talet och stenar större än mina tankar om Påven. Jag önskar att jag kunde flika in med att det till slut blev bra men dessvärre steg skevheten och misären desto mer vi jobbade. Jag tror att det kanske går att stänga in en likstel sköldpadda nu så in med hästarna och hoppas på det bästa blir verkligen av. Pannan har tagit sitt liv - igen. Till EONs stora lycka då elen tickar och räkningen kommer förmodligen vara så stor att posten får koppla in schenker för leverans. Vi har idag iaf kommit underfund med varför vår gård lockar till sig Kristianstad kommuns alla katter, Lonely (som för övrigt är gårdens kattchef) driver kattkomandosyds huvudkontor från vår källare. Han springer ut i skogen och driver in alla hemlösa djur och lovar dem värme och mat. Jag och ida får köra i skift till ekohallen för att inhandla kattmat i 50-kilos säckar medans Lonely delar ut sovplatser på den söndriga pannan som varannan dag iaf ger ifrån sig lite värme. Som tack samlar han flockens skickligaste jägare och ger sig ut på jakt för att stapla kadaver utanför finentren. Kanon Lonely! Tack! 

Nu ska jag försöka trycka undan alla tankar om nergrävda kablar, brutna stolpar, spågor i tummen, kadaver på trappen, den obefintliga packningen osv osv för att kl. 04.15 imorgon stiga upp som solen över Afrikas slätter och hitta ork att koppla på mitt mentala paradis för att åtminstone överleva fram tills lunch...

Tjing!

(Väntar fortfarande spänt på svar från Jysk men ledningen har kanske fullt upp och jag väljer att vänta med en påminnelse) 

Kära Jysk

Jag har en grundlig undran över om era beskrivningar är till för förståndshandikappade, barn under 5 år, blinda pensionärer eller enbart Börje 78 som byggt modellplan sen 2 års ålder. Jag är djupt intresserad över varför ni uteslutit en vanlig svensk mellan 20-45 år som klarat både grundskola och gymnasie och som endå börjar bli rätt rutinerad vad gäller Ikeas beskrivningar? Sen undrar jag om ni har en gömd tanke om att styra upp till släktkalas eller middagsbjudning med era byggen, med tanke på att det krävs minst 4 personer för att över huvudtaget kunna strukturera upp det ni försökt rita ur en obefintlig vinkel på ett miljöpapper i teckenstorlek 2 och typsnitt oläsbart. När maskineriet väl är uppe har man 73 tusen skruvar kvar alla av olika kulör och form, samt ett par skivor som för mig vars plats fortfarande är obegripligt. Men efter 4 lass till skroten och 17 arbetstimmar, magsår och tårar är den fantastiskt skeva byrån uppe. Har ni för avsikt att äventyra människors livsglädje eller är eran beskrivningsritaransvarig på semester och förståndshadikappade Sofia 12 år är vikare?

Tacksam för svar!

Med vänliga hälsningar

Malin

Du finns fortfarande inuti. Ibland gör det ont och ibland får du mig att le.

Hur som helst så finns rester av vad som va fortfarande inuti.

Jaha man är minsann lika trött som en utarbetad pansarvagn med obefintlig servicebok. Dagarna skenar iväg med pelletspannor, fölboxar, elstängsel, kadaver, jobb, MAX hamburgare och målarfärg. Men jag längtar ofantligt tills det är dags att flytta på riktigt, då ska alla ovannämda avvikelse från ett normalt liv bli vardagsmat. Imorgon ska elpriserna granskas och genomgång med "byggaren" blir av. Samt jakten på halm och hö ska sättas i verket och ingen bonde i Tosteberga ska få sova fören Norregård har hö och halm för hela vintern.

Vi lämnar ett liv för att äntra ett annat. Allt görs med spänning, längtan och förväntan. Kanske går det vägen, kanske inte. Huvudsaken är att vägen testas och tonvis med frågor ska upphöra. Jag ser fram emot tarvligt målade väggar, nya ikeafynd, skeva dörrar, avskyvärt kakel, vind och koskitlukt, massa djur, overklig kärlek och massa jobb för att över huvud taget få vardagen att gå ihop utan 17 extra timmar.

So long!

Malin Nilsson & Ida Persson

Tostebergavägen 334-120

290 34 FJÄLKINGE