Äntligen är det över, nu väntar vila. Eller ja själslig vila bort från jobb iaf. Har mycket och stå i för nu närmar det sig den radikala förändringen som med all säkerhet kommer lära mig ytterligare om livet och förhoppningsvis om mig själv. Jag längtar otroligt mycket, väl där ska min själv få finna ro. Ett nytt liv ska prövas, håller dock en livlina till hands för risken för fall finns alltid så länge jag andas. Så väl känner jag mig själv. Men alla beslut och förändringar drar tyvärr på sig en del onda ögon och vridna tankar från bestämda sinnen. Orubbliga sinnen. Men jag väljer att även idag inte rycka i och slita i den vilande folkmassan. Jag har valt att inte bete mig som en självmordsbombare och ringa samtalet som kommer slita min själ i stycken. Jag är rädd om mig själv, jag vill vara rädd om mig själv. Beslutet är taget och dem som inte vill surfa på samma våg kan stanna på stranden. 

Min dator däremot sket i folkmassor, strandpublik och surfkompisar och valde helt känslokalt att ta sitt liv. Han ligger nu på intensiven på elgiganten och inväntar en influgen specialist från Japan som ska testa en helt ny form av hjärt- och lungräddning. Må gud vare med han, under tiden surfar jag med hans kusin som jag har på lån. Tänk så hade världen fungerat likadant när det gäller människor, är mamma sjuk får man en på lån tills den riktiga har repat sig. Usch.

Hoj alla sjömänn och landkrabbor jag finns mitt på havet utan land i sikte om ni söker mig.

Helgen har öppnat en del sinnen, stängt andra och lagt en del på vilande. Jag har dock upptäck hur otroligt söta små gamla människor kan vara, dem gjorde min dag :) Nu känns det som en bonde från norrland har tippat ett flak singel i ögonen och någon har omvandlat mina vanligtvis sköna skor till två cementklumpar. Men än får jag inte tappa hoppet klockan ringer 04.00 imorgon... inatt? tolkningsfråga. Jobbet väntar och två dagar tills jag ska gå i dvala ett tag.

Vi har varit på Lonelys Gård idag, dock upptäckte vi att Loneley är fel form, gården är numera Lonelysarnas Gård. Kryllar av dem, vi måste skära ner och sterelisera, det är prio 1. Ideerna flödar och oanad kreativitet flödar. Ringa Greven imorgon för hans "to do lista" är fan inte nådig. Get to work grevefan!!

Dags att plantera röven i sängen och tänket på vänt..

Ge mig en häst?

Tjo!

Fyra män smyger in i Stockholms flygnät med en helikopter medan ledningen i flygtornet har gått på fika. Helt obemärkta ställer dom in positionen till strax ovanför värdedepån, där hissar dem ner gärningsmännen som gör ett fint hål och håvar in 1 miljard svenska kronor tillbaka i helikoptern. Jag undrar om chaufförerna vid detta läget märkt att det springer fyra män på taket? Hur som helst får polismästaren nys om pådraget och beordrar sina män att flyga efter gärningsmännen, MEN, pga planterade bomber kommer dem inte åt flygredskapen. Polisen på plats ringer ledningen och ber om tillstånd att öppna eld, avslag givetvis. Fyra beväpnade män som flyger runt med 1 miljard kronor över stockholms gator är naturligtvis inget hot. Medan polismännen argumenterar om tillstånd att åtminstone spraya pepparspray seglar gärningsmännen iväg med helikoptern, fickparkerar i skogen och rantar iväg. Polisen har i dagsläget inga spår efter gärningsmännen.

Iskallt.

Tacksamhetsskuld - pliktskyldighet att i bemötande handling visa tacksamhet över något mot någon.

Livet är oändligheten på kortast tid. Vägar i tusentfallt, vilja från tårna gör 17 helvarv i kroppen innan den strömmar ut genom öronen. Varenda omöjlighet blir en annan möjlighet. Hur mycket vi än vill styra vår like är den starkast som avviker. Och vad vore vi utan vår drivkraft och vilja att bygga egna hus? Att ge är fint, att ta för att ha gett är svartare än svarta havet. Att tränga in någon för att minimera dem vägar som tycks vara håliga. Kanske leder dem håligaste vägarna till dem finaste ängarna? Det får vi aldrig veta utan att prova. Jag är mycket för att tvärvända på en redan anvisad väg. Kanske skymtar jag solen långt borta förbi skogen, kanske drabbas jag av tristess av nyasfalterade vägar. Spelar det någon roll? Det gör ont att behöva släppa allt för att vinna något. Jag vill inte begära, jag tänker inte begära. Jag tänker inte be om medvind, jag är född att springa uppför i motvind. Jag har stått i en 90graders backe utan livlina och tagit mig upp. Jag hamnade där av mycket runtomkring, jag tog mig upp av mycket runtomkring. Men nu är jag här och jag har skymtat solen, igen.

Jag vill inte förklara, jag vill inte utvärdera. Jag vill segla på min vilja att nå någonstans. Våga se vad jag ser utan att tycka om det. Våga se utan att tycka. Våga släppa det som är mest osäkert. Våga låta mig segla, våga se på även när vinden gör repor i mitt segel, våga se mig tappa andan utan att göra hjärt- och lungräddning.

Även om ni inte delar mitt mål, dela min resa.

/m

Veckans nya livstörn är inte att tågluffa i Europa, backpacka i Australien, jobba som cowboy i Texas, smuggla knark över gränsen, emigrera till polen, sluta snusa, bo i bilen, sälja bilen, byta jobb, sluta jobba, börja plugga, bli dansk medborgare eller sövas ner. Nej, de nya måste va den bästa iden hittills. Kanske håller det livet ut, kanske en vecka. Kanske blir det inte ens av, kanske händer det nästa månad. Hur som helst trivs jag med tanken att det kanske blir av. Ideerna sprudlar som vanligt om hur iden ska utvecklas. Anna anka gav mig tusen ideer igår. Nej jag ska inte åka till Hollywood, ligga mig till en roll i Baywatchs återkomst och gifta mig med en skallig 50-åring vars omkrets är längre än höjden. Vi får väl se men en innerlig längtan fyller min menlösa kropp om att detta ska bli av.

Btw var helgen en hit, fint väder, massa sömn och hästtävling med obegripliga islänningar. Snart dags för Ladies Night med, härligt. Sippa champagne med berusade medelålders kvinnor som förmodligen går mot en oförglömlig kväll med klackarna i taket och rumpan på bordet. Varsegod Mamma för presenten. Hon valde dock att med livet som insats fara till Uganda, bo i en hydda om nätterna och leta apor om dagarna istället. Hm... är det konstigt att man får underliga ideer ibland med det släktet? Förmodligen blir det lika farligt att släppa mig och Ida lösa på Malmö Arena som att släppa iväg Mamma till Uganda med HIV smittade apor och människorjägare. Skillnaden är att vi inte behöver tanka kroppen med vaccin innan, fast det hade kanske inte varit fel det är ju ändå Malmö?

Avgörande samtal på ingång.

/m

Idol är verkligen en hit, speciellt han som inte kunde engelska, svenska, tyska, spanska, franska, danska eller norska. Han plocka ett eget språk, sniffade lim och ägde juryn med sitt obefintliga språk och pussljud varje sekund. Fast nej, han gick inte vidare. Synd han hade lätt piffat upp stämningen i globen.

Just nu har jag påbörjar "sluta snus kampanjen för dummalin & dummareida". Blodet har slutat cirkulera, min ena hjärnhalva har hängt sig. Benen är ovänner och går på vars ett håll. Armarna vill bara hänga skevt och lealöst. Läppen vill rulla ihop sig och snusa upp sig själv, ögonen vill sluta sig för att aldrig återfå synen.

Ja men Lycka till eller? 1,5 dag snart 2. Mäkta stolt iaf.

Nu ska jag sjunka ner i horisontalt läge och känna hur min kropp har gått upp alldeles för tidigt två dagar i rad, ridit hästapålle när jag borde sovit, gråtit när jag borde snusat, bloggat när jag bordet ha somnat in...

Tjing!

Är det en tanke, fundering, vilja eller är handlingen i säg avgörande för just den personen. I pressade situationer sätts varje människa på prov. Vi agerar utifrån vad vi bedömer är nödvändigt just i samma sekund attentatet är nära nog att blåsa bort luggen från ens ansikte. Allt som överaskar eller är för stort för att andas i takt med frestar oss att tappa kontrollen. Jag pratar inte om att rättfärdiga någons handling, jag pratar om människor beteende. Jag pratar om grunden till en handling som kan förstöra ett liv för en annan. Jag pratar om en förståelse som är omöjligt att printa på papper.

Ett tag ville jag tro att det var så enkelt att vi förlorar kontrollen ibland, jag ville tro att det inte går att ändra. Att det som bearbetas efteråt, det är det som betyder något. Men för att bearbeta något måste man förstå grunden till varför. Varför tillät min egen kropp mig att tappa kontrollen?

Hur hårt jag än försökte pressa mina ögon att se livet i färg såg jag bara svart.

/m.

Sometimes in life you run across a love unknown  

Without a reason it seems like you belong

Hold on dear life

Don't go off running from what's due

I became somebody through loving you..