Hennes tomma menlösa fras som vanligtvis skulle få mig att vilja förvandla henne till en kalkon och grilla på thanks giving om vi hade haft en sån dag lät idag helt okej. Jag lät det sjunka in och försökte suga ut så mycket jag kunde av det. Samtal som inte berör ger mig massor idag. Sånna dagar är underbara på sina vis, man kan surfa på ytan av människor. Man slipper gräva och forska i varje mening, analysera varje andetag tills själen ger upp och man somnar inifrån och ut.

Fick ett besked idag som sätter mig på sängkanten, ska jag lägga mig eller gå upp?

Ja, fråga inte mig. Ska man kasta sig in i saker utan att tänka så mycket och hoppas på det bästa kanske? Det är kanske det många kallar att leva livet, men jag vill ju bara ha en gård, 3 hundra, ett par hästar och en häftig man. Dock tror jag inte att någon av alternativen ger mig detta så det får nog bli en chansning.

/m

Dagen med stord D var äntligen här. Brösarpsborna kryper ur sina gömmor och intar position i den årliga paraden. Tyvärr öste regnet ner och detta gav blandade reaktioner bland byns invånanare. Sven har inte varit så glad sen byagillet ordnade med iränsk pubafton juladag -93, för regn innbär, att sitta inne på gästis och hinka öl är plötsligt helt okej. Maja-greta bestämde sig för att bekämpa guds vrede och drog på sig regnstället och intog position i ledet och vandrade genom byn. Resterande gav blanka fan i regnet, inget kan hindra dem från att sälja sina urtvättade blåjeans från 1800-talet. Varenda krona ska sugas ur byborna. Runt ett-tiden var alla lagom runda om fötterna och började sjunga allsång i "öltältet". Jag stod i vår håliga tält och håvade upp kalopps och log mig till döds inombords. Barnens dag har blivit dem vuxnas chans att klä ut sig till Pippi Långstrump och få ta del av det lilla sociala livet dem behöver för att överleva ännu ett år till nästa parad. Men Bybornas sybar/maskerad dag var inget passande namn för att söka bidrag hos kommunen så dagen i all ära heter Brösarpsdagen.

Nu ska jag placera min trötta kropp i horisontalt läge framför tv:n. Suga in alla menlösa serier kanske till och med en menlös film. Njuta av att vara för trött för att sträcka mig efter coca colan, här ska jag sitta tills mina ögon möglar och ger upp för kvällen.

Tjing!

Tel me honey, please?

Misären, klumpen som växte i fel hjärnhalva. Luften som knappt nådde mina lungor. Vreden som pressa blodet att nästan spränga mina ådror. Känslan av att inte nå lägre, djupare. Fallet var definitivt och pressat till det yttersta. Ibland vill jag nå dit för att få skrika, tappa kontrollen och slå mig lös på allt missnöje. Men tiden är annorlunda. Jag är kanske annorlunda. Men spärren är uppenbar och det kommer inte ens på tal att hoppa om jag så ens ser slutningen mitt framför ögonen. Men livet och människor frestar en dagligen att förlora kontrollen. Men det är inte som förr. Vridna och snea människor runt om gör mig rädd att förlora, dem pressar mig att hålla benen på fast mark. Kanske är det bra, kanske är det en hemsk verklighet. Men spelar det någon roll när man fick frågan och gav svaret för längesen. Jag ska andas och leva den luft som når mina lungor och benen ska bära mig dit min tanke tar mig.

Kanske.

/m

Japp, helgen drar som vanligt igång med fredag kväll. Min fredag ska inte skilja sig mot en tisdag ojämn vecka i november. Samma färg som dagen gett mig ska jag ge kvällen. Menlösa program ska fylla ytskiktet på mina trötta ögon. Tankarna ska strömma utan stopp, själen ska vila på samma våglängd som min ork. Jag ska somna i takt till grannens tecnoversion av bumbibjörnarna. Promillehalten ska inte höjas mer än vad det höjs av en liter mjölk och 2 liter coca cola, ofanliga mängder av det minst nyttiga jag kan hitta i affären.

Japp, bäddar för en inneslutande men dock så fri fredag.

Du är ett praktexempel på dem människor som saknar fäste på den grund och lojala nivån varje människa borde utgå ifrån. Tyvärr finns sånna som du, tur att det finns sånna som du. Utan människor som saknar ljus skulle dem med all solens ljus inte skina lika stark. Om kontasten mellan männsikor och deras agerande inte vore lka uppenbar hade det varit nästintill omöjligt att stifta lagar och skilja på rätt och fel. Kanske.

Tjing.

Just nu speglar insidan av min lägenhet min själ alldeles utmärkt. Total och vriden misär. Det blev en runda ute igår, en sväng på oleryes med lite fotboll och skrikandes fans. Men känslan av att vilja bort, iväg, mer eller mindre, ut och in kommer allt tätare. Gick hem tidigt med just den känslan och en skål pasta. Hur kommer det sig att vad man än gör så leder varje handling en till en ny känsla av att skapa en ny handling. Jag vet, livet blir aldrig fulländat och det är känslan som driver oss framåt som håller oss vid liv. MEN... jag vet att det finns ett "men" "om" "kanske". Och det driver och gnager mig på det mest obehagliga vis. Jag längtar så tills jag hittar min grej. Men tänk om jag är en sån person som aldrig hittar min grej för livet. Jag kanske hittar livets grej nu och klamrar mig fast där tills en dag det är dags att släppa allt, på en gång dessutom. Alla trasiga lampor ska bytas på en gång, gardiner ska byta färg i ett ögonkast, colten ska bli volvo och håret skifta nyans. Allt på en gång och helst samma dag, timme och sekund bytet i mitt eget huvud sker. Är jag för svag för att ta tanke till handling? Eller tror jag inte riktigt på mig själv och min nya väg. För visst kör jag fortfarande på samma enfiliga väg jag gjorde då.. då. Då mitt liv upphörde och mina andetag blev svaga. Visst det är lättare att andas men är jag verkligen medveten om det på riktigt?

Du kommer inte åt mig längre.

/m

När ska dagen komma när man ska våga släppa allt som sitter hårdast. Det är så jädrans lätt att fastna i vad som från början var säkert, tryggt och spännande. Tiden går och man märker inte hur röven växer fast och själen börjar mögla. Det som var spännande är nu rutin och varenda syssla bygger på en enorm böld som tynger mina axlar. Det är så farligt att bygga en väg för tidigt, varenda levande sekund gör det möjligt att volta, köra i diket eller öppna för andra att bygga höghus mitt på min väg. Vad hände med den delen av mig som i samma sekund ideen tändes så var den verkställd. Så många sidor man förlorat längs vägen, en del försvann med mognad, en del försvann med djur, en del försvann med människor. Var laddar man nya? Var hittar man nya bubblor på energi att svälja och spränga. Vad gör man av dem delarna av saknad som tär och suger ur energi och vilja. Var gör man av saknaden över huvud taget?

Jag behöver en IKEA hylla med tusen fack och en del lådor att plantera i hjärnan och själen, sortera och arkivera.

Det lär inte hända i första taget så fram tills dess måste jag kanske hitta ett annat sätt att leva, andas och vara. Kanske måste jag sättas på helt netutral mark med främmande luft för att hitta och lära mig själv...

Ta mig från allt hitte-på
längtar till allting som består
från trädena stammar upp till topp
lär mig om
lär mig om...

Längtar till allt..

/m

För en dag skulle jag vilja spola tillbaka tiden till Peugotens tid. Anna, Ida, Sara och jag cruisar runt på världens största Bondesamhälle. Försöker sladda som dom riktiga raggarna på grusplanen, delarna flyger från pesscchheenn, handbromsen flyger ut genom rutan, vi är alla höga på ångorna som stormar upp i cupen, rihannas pon de replay pumpar isönder dem nästan obefintliga högtalarna. Alla har yonibyxor och luktar as. Dagens största bekymmer är Ylvas biologiprov som vi från vårt innersta ger fullständigt fan i. En underlig tid som säkert har förändrats allas liv på många sätt. Även om man idag inte har någon koppling kvar, och det vill jag lova att det är medvetet. Men miljontals minnen som fortfaranden får en att skratta ut ändtarmen lever kvar och kommer alltid göra <3

Saknar er. (kanske inte Ida för henne har ja fortfarande inte blivit av med, hon ränner här stup i kvarten så jag hinner aldrig sakna henne)

Ikväll blir det förhoppningsvis en oförglömlig kväll... eller.... minnet brukar va svagt efteråt dock. Jag ska göra ett tappert försök :) Alla idioter ska samlas på samma ställe för att skutta i takt till världens kortaste rappare..

YO YO gott folk!

Sisådär 16 timmars sömn, jepp like a new person! Behövde verkligen. Lika mycket som jag behöver 5 miljoner på kontot, lite mindre röv och större pattar. Lite mod att sticka upp en spade i röven på dem som förtjänar de och sätta min något mindre röv på ett plan till Florida. Satsa allt på spel vinna det 5 dubbla och bara leva gott till pengarna e slut, pattarna hänger och minnet börjar vekna. Då ska jag självdö.

Nej jag vill inte utbilda mig, skaffa ett svenssonjobb inom kommunen. Skaffa rätt summa barn och gifta mig med en medellång bilförsäljare. Inte idag.

You cant touch me today, sweet.

Dags att boka en biljett och skippa alla mejl, blogg och sms kontakt. Dags för äkta umgänge och jag behöver verkligen andas din luft. Samla nya krafter och bli av med gammalt. Jag behöver se på världen med våra ögon en stund. När?

One way - my highway.

Tjing feta och tunna, unga och gamla. /m