För er som undrar hur man misslyckas med ICAs snabbnudlar är välkomna till Tostebergavägen 334-120.

Min kära familj är på väg, dock inte för att få receptet på misslyckade nudlar. Nej dom ska göra allt i deras makt för att suga in känslan landet ger. Mamma har förberett med äpplepaj och pappa har plockat fram varma inneskor. Dom har laddat som om dom är påväg till Jurasic Park med färdkost och 3 reservhjul och några dunkar bensin. Jaja jag kan lova att min familjs liv är bra mycket mer spännande med Malle i spetsen. Själv gör jag allt för att andas in varje moln av välmående med tanke på gårdagens alkoholintag som tog min utarbetade hjärna till en helt annan nivå av huvudvärk. Dock var all värk idag värt de för en gång skull, med tanke på finbesöket från Lund :)

För övrigt är allt som vanlig, Yoyo rymde igår, jag bröt foten efter Bettans skenande hästarintag,vi hade inget vatten i huset i fredes, pannan trixar med sin existens etc. Love life!

Nu får jag väl göra sista rycket innan skogsmullarna anländer!

Tjo! 

Tack, det kändes bra.

Jag upptäckte precis att katterna har kissat på just den fleecetröjan jag har på mig, plus att broccolin som dem nästan åt upp igår (det dem inte åt upp spred dem i hela köket) resterna ligger numera i badrummet. Yoey lekte "hela gården måste inspekteras" imorse med Ida vilket ledde till en efterlysning eftersom ida kom x antal minuter försent till jobbet och den som någonsin mött på en trött ida förstår allvaret. Idas lillasyster kommer idag och rummet hon ska sova i går inte ens att gå in och backa ut ur med tanke på den mängden kläder, möbler och dyl som står staplat på höjden och bredden. Grevens fantastiska rörmokare som skulle varit här i måndes har idag onsdag ännu inte anlänt och med tanke på tidpunkten lär han skjuta upp arbetet ännu 5 decenier. Min kroppsform är fantastisk med tanke på varje eftermiddags mellanmål som består av ett mega choklad med 1 liter coca cola till. Och ett klippkort har blivit givet på "Tradarn", det är det närmsta gatukök vi har och menyn är avsmakad och favoriterna givna. Full på livsglädje och energi ska jag vingla ut i stallet, mocka, blanda mat, fylla på vatten och allt ska göras i en stinkande fleece och alldeles för mycket sidofett.

"Tihi"

/malle

Jag har planterat en dröm som nu äntligen får tillräkligt med sol och näring för att växa. Varje slag mitt hjärta tar är en klapp på axeln av något utöver min egen makt. Äntligen. Även om mina egna drömmar någon gång kommer göra fälleben kommer jag se tillbaka med med en ny blick som fått gro under tiden jag förverkligade något som så länge bara funnits i min fantasi.

Jag önskar jag fick dela regn, sol och dimma med dig. Jag önskar jag fick se och känna din personlighet oftare. Min blick speglar i dina ögon och ger mig mer kraft att växa. Men det är en helt annan dröm.

/m

Idag finns en del borde, massa måsten och en himla massa vilja. Tyvärr riktar sig inte viljan till varken måsten eller borden. Viljan leder mig på en spikrakt spår utan avvikelser mot soffan under täcken. Jag vill stoppa tiden och lägga själen i dvala, hjärnan på vänt och segla iväg på orelistiska ideer och drömmar. Jag undrar så var människor skaffar resurser till att måla upp en målbild. En slutdestination. En plats där dem ska plantera deras feta arslen när utbildningen är klar, ringer är på fingret och bullen gräddas i ugnen. Min målbild startar måndagen den 26 okt och avslutas måndagen den 26 okt. Jag behöver ingen A3 papper för att måla min målbild idag, det räcker med en liten postit lapp med en anteckning om att inte sova hela dagen. Jag gillar det, jag trivs. Jag låter helt enkelt min bild målas lite på varje dag, och istället för ett A3 ska jag ha 70 000 postit lappar.

För övrigt rullar lantlivet och mina andetag blir allt djupare och längre. Stallet fylls på med fyrbenta djur och jag älskar dem allihop. Greven har ordnat diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare och vatten i stallet. Heja Greven! Nu ska jag vila huvudet, gårdagens personalfest satte sina spår!

Adjö!  

...

Jag svävar, lever och andas välmående. Själen har splittras för att spridas som stoft över alla onda och ömma punkter som finns inuti. Jag behöver ingen som talar om för mig att verkligheten ser annorlunda ut och att den kommer när jag minst anar det och kapar mina ben. Jag vet att den dagen kommer, jag går inte och väntar på den. Jag samlar styrka och mod att bygga träben och fortsätta andas när mina ben väl har avlägsnat. Men visst är jag rädd, en rädsla går hand i hand med mina andetag. Jag har stor respekt för känslan som kan överumpla oss alla. Vi kommer aldrig kunna gå runt, över eller förbi. Men vi kan hitta sätt att ta oss igenom..

Jag har slutat andas din luft.

Regnet duggar lite lätt, jag kämpar som om varje skund är avgörande och mäts i styrka. Stolparna ska ner om det så är min sista ansträngning i livet. Allt för att hästarna ska få en 3 m större hage. Jag känner mig lite som en piga på 1600-talet som gör allt för att klara dagen. Ida springer runt i huset med en vas i taget för att hitta just den exakta position så ögonen inte svider varje gång hon går förbi. Stundtals vill jag nypa mig i armen för att se om jag drömmer. Sen jag var liten har jag drömt, ritat, byggt med böcker och barbiehästar. Allt skulle föreställa min gård. Självklart visste jag inte då hur mycket jobb, svett och tårar som skulle ligga bakom. Men för varje sekund jag trott att livet skulle sluka mig så är det äntligen värt det. Jag älskar att rulla in på gården och se mina hästar gå och beta i hagen, plötsligt gör det inget att pannan tar sitt liv varje jämn vecka, att strömmen just nu har gått i 340 hushåll i vår kommun, att hagarna är skeva, att huset är en enda röra. För studerna på kvällarna, i stallet med mys och massa kel väger tyngre än eons alla strömavbrott tillsammans.

Jag hoppas och håller mina tummar så hårt att dem nästan går av att denna drömmen varar längre än mitt halvdanna nybyggda staket.

/m